Jag har gått och lyssnat efter brandkronad kungsfågel sedan tidigt i våras, men hela säsongen har det varit tyst. Men så idag, äntligen, när jag gick ner för att titta på hur det myckna regnandet hade fyllt på vår lilla bäck, så var det minst en individ som rastade i sälgarna. På tiden… Bilden dock från ett tidigare tillfälle, dagens gråmulna väder med duggregn inbjöd inte till fotograferande. Annars är det ganska tyst i omgivningen. Det jag hör genom det öppna fönstret till hemmakontoret på dagarna är förbiflygande flockar med korsnäbbar (väntar på en tutande bändelkorsnäbb), lockande gröngölingar och en del sydsträckande järnsparvar och finkar. Roligast är det nog med lärkfalkarna som häckat i skogsdungen precis norr om oss, och som nu dagligen skriar för att locka med sina ungar: det är dags att dra!
