Så plötsligt var de här. Sånglärkorna. Inte en, inte tio, men hundratals som sjöng och flög över åkrar och fält.
Det började redan då jag klev utanför dörren i morse. Ljudbilden var en helt annan: bofinkarna som tysta knaprat solrosfrön drog sina drillar högt från träden, hackspetten trummade och talgoxarna filade på sin ti-fy.
Tog en kort tur till Pulken och Friseboda och trakterna däremellan, och på åkrarna vid Yngsjö kapell hördes lärksången från alla håll. Nere vid Friseboda var det fortfarande stora isvallar mot havet, men i talldungarna var det full fart på tofsmesarna – som inte ville vara med på bild. Påfallande många trädkrypare sjöng också från den strandnära skogen.
Fler vårtecken blev några enstaka tofsvipor och småflockar med starar och trastar.
Hann med en promenad till Forsakar med familjen också. Spännande att se hur vattenmassorna pressar sig fram genom isformationerna.
…och våran lilla bäck som rinner genom trädgården tog i så mycket den orkade den också, men riktig sådant brus som i Forsakar blev det – tack och lov – inte
