En fantastisk vårvinterdag går mot sitt slut. Strålande sol hela dagen, och morgonens minusgrader och snö förbyttes mot strålande och värmande solsken under hela dagen. Sedan är det fortfarande en något absurd känsla att komma hem till vår trädgård – jag ger mig sjutton på att det är mest snö i hela kommunen just på våra kvadratmeter! Men nu börjar det synas på snötäcket att det smälter fram fläckar med barmark här och var.
När jag klev ut genom dörren i morse mötte mig två orädda svartmesar vid den fågelmatning som är närmast dörren. Fast de var inte överdrivet intresserade av att vara med på bild -alltid en gren i vägen. Runt om trädgården hördes vårens ljud – bofinken sjunger, den större hackspetten trummar, gröngölingen ropar och tranorna trumpetar i högan sky.
Tillbringade sedan hela dagen i nordvästskåne där jag träffade ett par duktiga lantbrukare och besökte deras fina marker som nu ska restaureras.
På väg hem igen tog jag en liten omväg, och tittade till tofsvipor, starar och gäss längs väg 118 vid Yngsjö. Sädgässen har varit här hela vintern, och beger sig snart vidare norrut, medan viporna har kommit de senaste dagarna. Avslutade med en kort promenad vid Friseboda, och där fick jag höra det ljuvligaste av alla fågelljud:
(ljud från xeno-canto), nämligen trädlärkans vemodiga och vackra sång. Åtminstone tre individer var det som sjöng, och kanske har naturvårdsåtgärderna vid Friseboda ytterligare förbättrat miljön för fåglarna.
